empafaludi

En förmiddag för rätt så länge sedan skulle jag göra mig redo att gå till skolan eller jobbet, minns inte säkert vilket det var.. Det är egentligen petitesser i denna berättelse, så jag analyserar inte vidare på det. Har på tvn i bakgrunden. Det är "efter 10" med Malou Von Sivers. Hon har en gäst, som har skrivit en bok. Fokuserar väl inte så jättemycket på det hela, utan har mest tvn på som något slags bakgrundsljud. Jag känner hur jag på något vis börjar lyssna mer och mer. Den här gästen är riktigt intressant. Jag fascineras av hans tankar, hur han pratar och vad de pratar om. Wow, vilken människa.
Jag går hemifrån och fortsätter med vardagen, precis som vanligt. Tänker inte mycket mer på det.

En helgkväll, flera veckor senare, sitter jag med vänner på en pub, dricker gott och umgås. Life's good.
Så plötsligt ser jag en man, han är märklig. Sticker liksom ut ur mängden. Har en stor ring i form av en fjäril på sitt finger. Jag får en känsla av att jag träffat, sett eller vet vem mannen är. Funderar och funderar. Vem är mannen?
Herregud, det måste vara han! Han den där fascinerande wow-känsla-mannen. Jag kan inte släppa det. Jag måste få veta. Jag vågar verkligen inte gå fram för att fråga. Vad ska jag säga? Vad händer om det inte är han? Nejnej, det får vara som det är, tänker jag.
Samtidigt känner jag hur det kommer bli en sån där sak som man inte kan släppa förrän man får reda på det. Typ en sån där sak som håller en vaken om natten. Börjar febrilt googla på alla tänkbara namn. Finner ingenting.
Så stänger puben. Dags för oss att gå hem, för fjärilsringsmannen likaså.
Nej, tänker jag. Jag måste fråga. Why not?
Jag går blygt fram och frågar något i stil med -har du vart med på tv i malo...
-von sivers, efter tio? Svarar han raskt innan jag hinner ställa klart min fråga.
- Japp, japp, säger han snabbt efter att han avslutade frågan jag inte hann ställa klart själv.
Han sträcker fram handen, prestenterar sig.
Jag prestenterar mig med.
Lyckas få fram att jag blev väldigt fascinerad och inspirerad av honom. Att jag verkligen vill läsa hans bok.
Han blir väldigt glad och tackar så mycket, med ett stort leende på läpparna. Han önskar mig en fortsatt trevlig kväll och vi skiljs åt.
Haha, jag visste det, tänkte jag. Så skönt, nu kan jag somna. Haha. Mycket märklig men häftig människa. Detta var för någon månad sedan.

Så idag åkte jag hem till Julia. Där på bordet ligger en artikel som hon klippt ut ur en tidning åt mig. Jahapp tänker jag. Scannar snabbt av med blicken och ser fort som tusan bilden.
Det är ju fjärilsringsmannen! Vad roligt.
Hon klippte ut den för att jag skulle få ta med den hem och läsa. Vi hade en otroligt givande filosofisk kväll, där det mesta om livet diskuterades. Allt från det där pyttelilla vardagsgrubblet till stora världsomfattande frågor. Helt fantastisk kväll, måste jag säga.
Nåväl, jag kommer hem. Tar fram artikeln och läser. Alla ord träffar mig. Det han skriver är så sant. Fick åter igen den där wow känslan. Helt otroligt.

Jag och Julia diskuterade även om hur jag tror att allt händer av en anledning.. och det känns som att den här filosofen kan komma att betyda mycket för mig, det gör han redan på något vis. Han dyker upp, som från ingenstans titt som tätt i mitt liv. Precis som att det ska vara så, det liksom händer av en anledning. Ända från första gången jag hörde honom tala i tv, till att jag mötte honom en utekväll, till att Julia ser en artikel skriven av honom som hon klipper ut och ger till mig. Jag blir lika fascinerad varje gång sådant händer.

Det här är en liten hyllning till att livet har sin fantastiska underliga och oväntade gång. En hyllning till vänner och filosofiska, givande pratstunder och till dig Bob Hansson, poeten med en fjärilsring som på ett härligt och oväntat sätt, titt som tätt dyker upp i mitt liv med de kloka orden du skriver och säger.

Wow!