.

Som ett skepp som läcker.
Ett skepp som sakta men säkert fylls med mer och mer vatten.
Man vet att undergången är ett faktum som närmar sig hela tiden.
Försöker ösa ur, allt vad det går, i ren panik.
Tillslut tar naturens krafter över och skeppet sjunker.
Sedan ligger det där på botten.
Tills någon förhoppningsvis finner det och drar upp det i hopp om att finna kvarglömda skatter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0