empafaludi

Som att hjärtat är inlindat i bomull.
Som att hjärtat är inlindat i bomull, för att det inte ska ta skada..
..ta skada av alla glädjeskutt det tar där inne i bröstet. Det studsar ivrigt upp och ner, fram och tillbaka.
Idag är jag glad. Väldigt glad. Känner någon form av harmoni och tacksamhet som bryts av med en härligt pirrig rastlöshet.
En bekant känsla som jag inte trodde kunde exsistera utan kärlek, som jag, sedan länge glömt bort hur den var.
Känslan av att vara förälskad.

Vadan detta? En lätt melankolisk tjej som har haft känslorna på standby så länge blir ju helt snurrig när något sådant händer.
Ett hjärta som så ofta har varit tungt, skrynkligt och lite lätt slokande.
Sådär som en köpebukett brukar se ut efter några dagar.
Som dunkar sådär som att det gjorde det för att det var tvunget.
Inte för att det ville.
Det är en sak att känna sig glad..
Men när hjärtat och hela kroppen i någon magisk symbios har en känsla av välbehag och glädje. Då blir man förvirrad.
Kan det bero på den magiska gårdagen? Alla fina stunder och händelser som skett den senaste tiden? Att jag verkligen försöker vara positiv och rikta mina tankar? Att jag tillämpar law of attraction i mitt liv? Att jag har så fina vänner? Är det en salig blandning av alla dessa ting?
Jag kan, hur som helst, inte med säkerhet säga exakt vad det är som får mig så glad och tillfreds denna helt ovanliga onsdagsmorgon. Men oj så vi gillart. Såhär vill jag känna varje dag.
Om jag inte är förälskad i någon, hur kan jag då känna sån här pirrig, underbar glädje?
Livet, tänker jag.
Jag tror jag vaknade idag och blev lite kär i livet. Igen.