empafaludi

Folk är så jävla pinsamma ibland alltså. Att låtsas att man är en riktig thug och spela allan brallan för att sedan stå och gråta ut i ren desperation för öppen ridå. What's up with that? Att folk inte kan vara glada för andra, för att de är så missnöjda med sina egna miserabla liv. Där vodkasippande och fläska på soffan är highlife moments i veckorna. Det är ju farligt det där med att vara glad när andra mår bra eller?
Väx upp, gå vidare, sluta trampa i samma skit and get a life.
(jag hejar på er i österort)


Well, life's good anyway. Jag kör mitt eget race och tänker inte sitta här på helspänn för att få bli outad åter igen. Jag är med dom jag känner mig uppskattad av. Orkar inte med folk som ska dra ner en bara. Varför lägga energi på sådant?
Blablabla. That's all i'm hearing. Trött på att behöva förklara det redan uppenbara för folk. Alla är så rädda. Varför då? Herregud. Man begränsar bara sig själv med sin egen rädsla för världen och förändringar. Det blir vad du gör det till. Så är det med allt.
Väljer du att se det negativa och fokusera på det, ja då är det inte konstigt att du fortfarande står där på ruta ett, med skit upp till knäna, i nån slags kvicksand.
No quick moves, cuz you might sink further down. Why take the chance? It's better to be stuck in the safetyzone. Well. Om du gör ett sjujävla ryck och kastar dig upp, som om du fått en spark i arslet. Då kanske du inser att jäklar, det är rätt skönt att se sig omkring, utforska nya områden och inser att det va inte så lattjolajban nere i kvicksandsträsket.

Öppna ögonen. Lev. Satsa. Våga.
Jag lever inte mitt liv i kvicksand i alla fall. And I never will. Life's all about taking chances and to see the opportunities.

Ett väldigt argt inlägg. Men så kan det vara ibland. Jag är fortfarande lika glad i livet som när jag vaknade, fick bara någon sorts frustrationsattack på att folk kan vara så trångsynta ibland. Jag vill att alla ska kunna vara mer mañana och inte hålla på och älta gammal skit som ändå inte leder någonstans. Folk är sånna dramaqueens. Inte bara den kvinnliga befolkningen... Hörde igår att "män är 2000-talets dramaqueens" och japp. Jag måste nog säga att jag har märkt av det jävligt tydligt från både det ena och det andra hållet.
Livet är för kort för att gå runt och vara negativ. Tänk på det.