empafaludi

Som rubriken insinuerar handlar det om frestelser. Varför ska man alltid falla för dom? Är det att en frestelse allt som oftast brukar vara något man varken bör eller får göra? Därför blir det så spännande, man gör nåt "förbjudet". Tror det alltid har vart lika bittersweet att falla för en frestelse. Man gör något man inte får. Så har det alltid varit. Var det kanske därför man redan som liten skitunge gjorde en rackarns massa bus? Anyway, dessa förbjudna ting, de finns överallt, hela tiden. Det har jag definitivt märkt.

Du ser den, frestelsten, inser att du inte borde eller får, men att du för allt i världen inte kan låta bli. Du faller för den. Det känns awesome. Ända tills det är över. Då blir det ångest. Jag skulle ha låtit bli. Men damn så nice det var. Ibland är det värt det, ibland inte. Igår föll jag för frestelse efter frestelse, det fick jag ångra lite idag. Var inte jättelattjo att jobba på det. Eller, en sak var faktiskt jävligt lattjo på jobbet. Det sitter en kund och käkar en köttbullemacka, så går det förbi en snubbe på utsidan av serveringen, ser mackan, böjer sig fram och roffar åt sig en köttbulle från kundens macka och stoppar belåtet in den i munnen. Kunden blev lagom paff. Inte visste han att hans macka skulle mätta fler magar än hans egen. Riktig stjärna den där  snubben. Haha, fick mig ett gott skratt iaf. Där kan vi verkligen snacka om att falla för frestelsen :D

Well, att falla för temptations.. sånt är livet. Man måste vara lite galen, bjuda på sig själv och ha kul för att överleva vintermörkret i den här skitstaden.