can't help but smiling

 


eveninglove

Upp och ner.
Fram och tillbaka.
Upp och ner.
Skratt och skrik.
Välmående och illamående.
Livet som en berg- och dalbana.

Det är så fascinerande hur det kan svänga så fort. Vad för människor som går, vilka som stannar. Vilka man fastnar för. Vilka som fastnar för en. Vilka man gillar, vilka man inte klarar av. Vilka som sårar en, vilka man själv sårar.
Ibland träffar man någon som man bara vet alltid kommer finnas där, som förstår, som lyssnar, som håller om, som fångar en när man faller. Oavsett hur många andra som försvinner, så vet man. Den här personen finns där. Oavsett vad. Samtidigt som denna person vet att det är absolut ömsesidigt. I vanliga fall hade jag kallat det soulmate. Men tänk egentligen hur vackert det svenska språket kan vara. Själsfrände. Så mycket mer verkligt. Så mycket mer känslor bakom ordet. Sen kan man ju fundera på varför ord framkallar sånna känslor. Ord är ju faktiskt bara något som vi skapat för att förstå varandra. Alla ord har olika känslor och betydelser för alla. Ordet sommaräng ger mig gåshud. Antagligen för att jag kopplar det till en sinnesstämmning jag en gång hade på just en sommaräng. Eller en känsla jag vill ha på en sommaräng. Underligt. Hur som, det känns egentligen fånigt att med ord förklara hur du påverkat mig. Hur trygg jag känner mig med dig. Hur underbar du är. Men jag vet att bilder säger mer än tusen ord och denna säger egentligen allt i det här sammanhanget.

Vi ser på samma himmel, du och jag. <3




RSS 2.0