Mänskligheten, lyckan och livet som ett pussel
Människan är så besatt i jakten på lycka att vi glömmer bort att stanna upp och faktiskt känna den. Lyckan finns där hela tiden, den är konstant. Det gäller bara att öppna sina ögon och sinnen för att få möjlighet att se och känna den. Den riktigt genuina lyckan är den som varken går att köpa eller jaga fram.
Lycka är att tillåta sig själv att leva det liv man vill och mår bra av. Att få känna sig tillfreds i sig själv som den person man är. Den som sade att lycka är något som man kan frammana genom olika ting hade så fel. Att avsäga sig alla måsten och kraven på att leva upp till samhällets noggrant målade bild av hur man ska vara, leva, se ut och känna för olika ting, är det enda sättet att kunna se sig själv i spegeln och få en bild av vem man verkligen är och vill vara. Hur man vill leva och vilka människor man vill omge sig med.
Lycka är ingen skatt eller något byte som ska jagas eller erövras. Lycka kan vara synonymt med att sprida och få tillbaka villkorslös kärlek. Där inga spel eller utspelade roller exsisterar. Där man kan vara sig själv och andas tillsammans i en enda stor lunga. Där man ser varandras kvaliteter snarare än förbättringsområden eller rent utav brister. För vem säger egentligen vad det är som utgör en bra och vacker människa?
Tillåt varandra att bara vara och fungera som vi gör. Total kärlek och respekt.
Lycka är ett sinnestillstånd av totalt välmående från själen till hjärtat, till hjärnan och ut. Försök inte förändra en människa eller dig själv för att hamna i harmoni och symbios med din nästa. Tillåt istället dig själv att få en insikt, ny erfarenhet och bli förvånad av våra olikheter. Hur fantastiskt det är. Hur människan har berikats med förmåga till individualitet. Att vi alla inte behöver gå på samma stig, samla lika strån till stacken.
Alla vet att ett pussel aldrig kan läggas med enbart lika bitar. Det behöver motsatser, men även likheter för att tillsammans kunna bilda en vacker helhet, en komplett bild. Det kan på vägen till denna helhet vara svårt att förstå eller föreställa sig hur olikheterna kan placeras bredvid varandra för att tillsammans skapa något nytt och något större.
Varje bit är unik och fyller ändå en otroligt viktig funktion. En funktion med möjlighet att tillsammans med sina nästa bitar skapa något nytt och spännande, men det går enbart att uppnå om vi är beredda på att placera oss bredvid varandra, ta varandras händer. Respektera och förstå hur våra olikheter kan komplettera varandra, om vi bara tillåter oss själva detta. Istället för att se olikheterna som något konstigt eller skrämmande, just för att de är så olika oss själva. En bit utgör inte ett helt färdigt pussel, vi behöver varandra, precis som vi är med de olika färgerna och formerna för att kunna skapa vår värld, vår helhet, vårt färdiga pussel. Vi är alla ute efter en helhet, vi söker alla efter något större.
Jag hör ständigt hur människor berättar hur de känner sig hela när de finner någon, en bit som passar sådär alldeles perfekt bredvid sig och därmed nöjer sig med det. Något som vi dock måste påminna oss om är att låta oss se oss omkring och vara öppna för nästa bit, att inse att man måste våga och vilja omge sig med fler pusselbitar för att vi ska kunna bygga vidare och utvecklas ytterligare. Tillåta oss att fascineras av andra bitar och respektera, acceptera och förstå att även om just en bit inte passar precis bredvid dig, så fyller den ändå en funktion och utan den kan inte bilden, pusslet eller världen någonsin bli hel, oavsett om dess färg och form är i direkt motsats till din egen.
Lycka för mig är att få utforka detta pussel, testa bitarna som dyker upp, fascineras av dom, lära mig nya saker och utvecklas tillsammans med dom. Att få känna att min bit, min kropp, min själ som kanske är olik din, ändå är livsviktig. Utan varandras färger, former, erfarenheter, kunskaper och egenskaper kommer pusslet aldrig bli helt, utan detta kommer det aldrig bli en vacker bild, i regnbågens alla fantastiska färger.
kärlek, fred och respekt
//emelie
Lycka är att tillåta sig själv att leva det liv man vill och mår bra av. Att få känna sig tillfreds i sig själv som den person man är. Den som sade att lycka är något som man kan frammana genom olika ting hade så fel. Att avsäga sig alla måsten och kraven på att leva upp till samhällets noggrant målade bild av hur man ska vara, leva, se ut och känna för olika ting, är det enda sättet att kunna se sig själv i spegeln och få en bild av vem man verkligen är och vill vara. Hur man vill leva och vilka människor man vill omge sig med.
Lycka är ingen skatt eller något byte som ska jagas eller erövras. Lycka kan vara synonymt med att sprida och få tillbaka villkorslös kärlek. Där inga spel eller utspelade roller exsisterar. Där man kan vara sig själv och andas tillsammans i en enda stor lunga. Där man ser varandras kvaliteter snarare än förbättringsområden eller rent utav brister. För vem säger egentligen vad det är som utgör en bra och vacker människa?
Tillåt varandra att bara vara och fungera som vi gör. Total kärlek och respekt.
Lycka är ett sinnestillstånd av totalt välmående från själen till hjärtat, till hjärnan och ut. Försök inte förändra en människa eller dig själv för att hamna i harmoni och symbios med din nästa. Tillåt istället dig själv att få en insikt, ny erfarenhet och bli förvånad av våra olikheter. Hur fantastiskt det är. Hur människan har berikats med förmåga till individualitet. Att vi alla inte behöver gå på samma stig, samla lika strån till stacken.
Alla vet att ett pussel aldrig kan läggas med enbart lika bitar. Det behöver motsatser, men även likheter för att tillsammans kunna bilda en vacker helhet, en komplett bild. Det kan på vägen till denna helhet vara svårt att förstå eller föreställa sig hur olikheterna kan placeras bredvid varandra för att tillsammans skapa något nytt och något större.
Varje bit är unik och fyller ändå en otroligt viktig funktion. En funktion med möjlighet att tillsammans med sina nästa bitar skapa något nytt och spännande, men det går enbart att uppnå om vi är beredda på att placera oss bredvid varandra, ta varandras händer. Respektera och förstå hur våra olikheter kan komplettera varandra, om vi bara tillåter oss själva detta. Istället för att se olikheterna som något konstigt eller skrämmande, just för att de är så olika oss själva. En bit utgör inte ett helt färdigt pussel, vi behöver varandra, precis som vi är med de olika färgerna och formerna för att kunna skapa vår värld, vår helhet, vårt färdiga pussel. Vi är alla ute efter en helhet, vi söker alla efter något större.
Jag hör ständigt hur människor berättar hur de känner sig hela när de finner någon, en bit som passar sådär alldeles perfekt bredvid sig och därmed nöjer sig med det. Något som vi dock måste påminna oss om är att låta oss se oss omkring och vara öppna för nästa bit, att inse att man måste våga och vilja omge sig med fler pusselbitar för att vi ska kunna bygga vidare och utvecklas ytterligare. Tillåta oss att fascineras av andra bitar och respektera, acceptera och förstå att även om just en bit inte passar precis bredvid dig, så fyller den ändå en funktion och utan den kan inte bilden, pusslet eller världen någonsin bli hel, oavsett om dess färg och form är i direkt motsats till din egen.
Lycka för mig är att få utforka detta pussel, testa bitarna som dyker upp, fascineras av dom, lära mig nya saker och utvecklas tillsammans med dom. Att få känna att min bit, min kropp, min själ som kanske är olik din, ändå är livsviktig. Utan varandras färger, former, erfarenheter, kunskaper och egenskaper kommer pusslet aldrig bli helt, utan detta kommer det aldrig bli en vacker bild, i regnbågens alla fantastiska färger.
kärlek, fred och respekt
//emelie
Kommentarer
Postat av: J
Du har inte funderat på att ha dina texter indelade i stycken? ;)
Trackback
